Tvivel

Idag har jag tänkt mycket på tvivel och självtvivel. Vad innebär det? Jag började associera fritt och en låt som kommer till mig är Du måste finnas med Helen Sjöholm. ”Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig […] jag vore ingenting om du inte fanns”.

Jag tog Google till hjälp och försökte först att hitta en bra definition på svenska, men jag lyckades inte riktigt. Istället hittade jag denna engelska version:

The word ’doubt’ can refer to the cognitive process, as well as the negative emotion it sometimes involves. If someone is trying to decide whether they feel like having peanut butter or jelly on their toast, they are cognitively doubting, but probably not experiencing a negative emotion.

När jag började skriva detta inlägg bortsåg jag helt ifrån rimligheten i och vikten av att vi ibland tvivlar. Och det tänker jag tar mig till min nästa poäng: hur ger vi oss själva verktygen att inte lyssna på tvivlet i de situationer där det hämmar oss eller gör oss illa?

Tre tankar på vägen

• Find your one biggest fan och håll hårt i den personen. Att ringa den där vännen, mentorn, eller före detta kollegan och få hjälp att bena ut tankarna. Utan en vän som speglar mig vore jag ”ingenting om du inte fanns”.
  
• Jag tvivlar ofta när jag ”går ur mig själv”. Exempelvis om jag känner mig rädd, frånvarande eller i vissa fall understimulerad. Återigen är en lösning för mig att antingen ringa en livlina (en god vän) eller att bryta mönstret genom att ta en dusch, promenad eller en kaffe ute på ett fik.
  
• En sista tanke på detta tema är något som Susan Jeffers så klokt sammanfattade: feel the fear and to it anyway. Jag är en stark förespråkare av detta. Med hjälp av mina livlinor, förstås.

Vad behöver du när du tvivlar?