Värdera din värld mjukt
I skrivande stund sitter jag på en bar i centrala Göteborg. Den är utformad som ett orangeri och påminner mig om tiden när jag bodde i Barcelona. Till sällskap har jag en cappuccino, ett glas vatten och min dator. Jag har just gått in på mina anteckningar och läst orden “värdera din värld mjukt”.
Tio minuter tidigare: jag går fram till baren för att beställa. Stället är tomt på folk, bortsett från de två unga killarna som jobbar i baren. Min undermedvetna förväntan på situationen är att bli bemött med ett: “Hej! Vad är du sugen på idag?”
Så blir det inte. Istället försvinner den ena killen iväg, ungefär samtidigt som jag kommer. Den andra står kvar och torkar lojt på några vinglas.
Tittar inte upp. Hälsar inte.
Vid baren finns det två kassaapparater som åtskiljs av en glasdisk. När jag kommer in ställer jag mig vid kassan längst bort och väntar. När den unga killen är fortsatt inte lyfter blicken ställer jag mig istället vid den andra kassan, precis vid honom.
Jag gör mitt bästa för att inte se sur ut. När han väl säger hej tittar han fortfarande inte upp och den skolade säljaren i mig går nu på högvarv. I huvudet låter den censurerade versionen något i stil med: “hur är det möjligt att han inte har hälsat på mig än?, vem har gjort misstaget att anställa honom?, jag har jobbat med service i 15 års tid och detta är det sämsta…”.
När jag väl ska slå in totalbeloppet på 36 kr är jag frestad att slå in 10 kr istället. Men det gör jag inte utan önskar honom istället all olycka, tar min kaffe och mumlar fram ett tack. Jag tar en första sipp från min numera arga cappuccino, slår upp datorn och läser orden “värdera din värld mjukt”.
Plötsligt påminns jag om två saker
- Jag kommer bara längre ifrån den person jag vill vara genom att gå in i mitt ego och bli upprörd över absolut ingenting.
- Min påverkan på situationen är densamma, oavsett om jag väljer att få högre puls och tänka arga tankar, eller om jag väljer att “värdera min värld mjukt”.
Så, värdera din värld mjukt.