Igenkänning på livsresan

I dag tänkte jag dela med mig lite extra. I dag är nämligen en tung dag och jag är inte säker på varför. Eller i alla fall inte på exakt varför. Det är alltid ett flertal händelser, eller upplevelser, som får mig att må såhär. Lite i taget, tills det blir för mycket. Att vara så inkännande/känslig som jag är är absolut bra men också min största utmaning. Jag kan, mer ofta än sällan, överväldigas av känslor, och i det fall de är tunga/negativa blir jag lätt lamslagen.

Vilka verktyg fungerar för dig de dagar, veckor, eller månader, som livet känns tungt “utan” egentlig anledning?

I morgon ska jag prata om karriär på ett event med SWEA professionals. Vad är det egentligen, karriär? För mig handlar “att göra karriär” om livsresan. Vilken typ av liv jag vill skapa – och behöver – för att må bra. Därför tycker jag att livskarriär är ett bättre begrepp. För det handlar till syvende och sist om livet, och inte om nästa löneförhöjning eller vad som ser bra ut på CV:t.

I går kollade jag på en repris av Så mycket bättre. Det slår mig alltid att alla, nästan uteslutande, har haft en utmanande resa. En utmanande karriär. Och att det är tack vare, eller på grund av, den som musiken får liv och kan tala till andra. Andra personer som också gör sin livsresa, som snöar in sig i känslan av ensamhet och som genom musiken får möjlighet att tina upp på nytt.

Kanske är igenkänning den bästa hjälpen för att kunna förhålla sig till den egna livsresan?

Vi använder cookies från tredje part. Läs vår Cookie Policy för mer information.