Min absoluta favoritsyssla

Det jag gillar allra mest med att bo i Barcelona, utöver vännerna, vädret, livsstilen och maten (haha!), är att äta min frukost på väg till kontoret. Att i mitten på oktober kunna sätta mig i solen på en uteservering och beställa in kaffe och en nybakad croissant, det är nog min absoluta favoritsyssla. Det är nog också det enda som fortfarande känns lite ”utomlands” med att bo här. Nu har det också kommit till den punkt där jag till och med uppskattar trafiken och den alltjämt höga ljudnivån. Det är aldrig tyst i Barcelona, snarare på gränsen till vad en svensk skulle vilja benämna som kaos.

Skönt är också att staden, i alla fall på ytan, känns okej efter allt som har hänt. Jag har inte märkt av någon skillnad, jämfört med när jag åkte härifrån, för knappa tre veckor sedan. Däremot fortsätter katalanerna att varje kväll vid halv tio-snåret trumma på sina kastruller. Hela staden enas i ljudet. En stilla kamp för rättvisa. En stilla kamp för att bli hörda, sedda och respekterade. En stilla kamp för stolthet och en påminnelse om en alltför svart historia, som ligger alltför nära i tiden.

I dag efter jobbet ska jag gå till kiropraktorn och sedan antingen ner till havet för en springtur, eller iväg till gymmet. Skönt och viktigt att komma in i rutiner igen. Senare i eftermiddag hoppas jag få ro och plats till att måla. Saknar målandet när jag reser och vill få till en bättre rutin.

Apropå rutiner ser fram emot att ha min egen lägenhet. En ljust liten lägenhet där målargrejerna alltid kan ligga framme. Öppen balkongdörr, ljumma solstrålar som värmer fötterna, ljudet från gatan. En lägenhet med kaktusar, väl utvalda saker ifrån Sverige och närliggande vintagebutiker. En lägenhet där jag kan vakna, göra i ordning mitt kaffe, plocka ut frukosten ur kylen, springa ner runt hörnet och köpa två färska croissanter, väcka F och sedan ila iväg till kontoret, eller jobba hemifrån. Dags att göra detta till verklighet.

Önskar er en fin tisdag!