Mål, fix & don

Spanskt bankkonto, privat sjukförsäkring, registrerad medborgare i Barcelona och snart spanskt personnummer (NIE). Process lägenhetsköp påbörjad (letar objekt tillsammans med ett svenskt företag). På ett sätt känns det som att det är först nu jag har flyttat hit. Som att det är först nu jag tar tag i allt. Samtidigt tror jag att i alla fall hälften av det jag just bockat av hade varit ungefär tusen gånger läskigare för ett år sedan. Ibland måste man ta det lugnt med sig själv. Det är okej att inte göra alla rätt. Det är okej att göra fel.

När jag flyttade hit trodde jag att jag skulle behöva stänga ner mitt företag och leva på sparpengar tills jag skaffade någon form av extrajobb. Intressant så många föreställningar man har på temat: “såhär kommer det att bli”, eller “det här kommer att bli konsekvensen av X”. Om det är något jag har lärt mig under detta år så är det att vi vet oerhört lite om vad som faktiskt kommer att hända när vi sätter oss själva i en ny kontext. Eller alltid, för den delen.

De senaste fem veckorna har jag haft ett affärsmöte per vecka här i Barcelona. Med svenska kunder. Det går precis lika bra att driva bolag härifrån och jobba ifrån Sverige någon vecka per kvartal. Så viktigt det är att inte bestämma sig för vad som är möjligt eller ej, innan man har provat. Att inte tro sig veta hur det kommer att bli, utan snarare våga ha förhoppningar avseende vad man vill att det ska bli.

Ibland (läs: de senaste veckorna) har jag gått in i nästa “jag vill förutsäga framtiden”-fas. Jag tänker mycket på frågor som: Vart befinner jag mig om ett år? Är det dumt att köpa lägenhet i Barcelona? Känns detta verkligen som en långsiktig plats för mig? Jag trivs ju men…

Svaret? Jag vet inte. Men jag vet att jag vill vara här just nu och med all sannolikhet om en månad, två månader, fram till jul. Vad jag också vet är att jag vill börja investera i lägenheter, jag vill kunna bo i hela världen. Om jag vill. Jag vill maximera det jag tror är möjligt, för annars får jag ju aldrig veta. Så hösten har kickat igång rejält, och jag tror att allt är precis som det ska.

Våga sätta upp mål, istället för drömmar, och våga nå dem. För mig kan det känns tomt när jag väl når ett mål. Och nu då? Men då tänker jag att jag får se till att ha nya, och fler mål. Mål som ofta känns skrämmande, och som alltid ligger utanför min komfortzon. Nästa skrämmande mål blir nog en målarkurs. Utan framåtrörelsen stannar man inte bara av, man går bakåt, tror jag.

Puss och kärlek, nu är det fredag!

 

Vi använder cookies från tredje part. Läs vår Cookie Policy för mer information.