Om gamla skivor och nya tankevanor

Hur bryta tankebanor, tankevanor, funderar jag på ibland. När jag skriver ibland menar jag ofta. De senaste dagarna har jag aktivt valt att lyssna på något annat än tankarna i huvudet, eller känslan i kroppen, när jag vet att det jag känner och tänker inte kommer att leda mig framåt.

Gamla skrapade skivor ska inte fram i ljuset igen. De ligger där, dammiga och solblekta, under lager och åter lager av spindelväv. Jag har både lyssnat och pratat färdigt om dem, och med dem. Men så, ifrån ingenstans, rullar de ändå iväg och sätter sig själva på repeat.

Vi har ju pratat om det här, det ni säger är inte sant, säger jag. Men de verkar inte lyssna.

Och då tänker jag såhär: Fine, ni behöver inte lyssna på mig, och jag behöver inte lyssna på er. När mina gamla skivor bestämmer sig för att damma av sig själva byter jag rum och sätter på annan musik. Musik jag vet går rakt in i själen. De senaste dagarna har jag lyssnat om på Brené Brown. Denna fantastiska forskare och föreläsare talar om sårbarhet, connectedness (a feeling of belonging to or having affinity with a particular person or group) och om hur leva sitt liv whole hearted.

Brené har fått vagga mig till sömns i snart en veckas tid. Hennes lugna stämma, unika skratt, och den igenkänning hon alltid lyckas skapa är precis det jag behövt mata mig med. Nu letar jag vidare, efter era favoriter.

Vad lyssnar ni på när ni behöver påminnas om er riktning? När ni behöver ta ytterligare ett steg bort ifrån det som inte längre är ni?

kÄrlEk (alltså, Lunarstorm-bokstäverna ändå. Hur fint!)

/Anna