Barcelona: break down, break up, break through
Förlåt för världens sämsta uppdateringar på senaste. Det har varit mycket, som det så klassiskt heter. I mycket ingår bland annat att min dator beslutade sig för att kasta in handduken i förra veckan (för den intresserade går det bra att googla ”blue death”), varför jag inte kunnat skriva någonting alls. Sedan igår kväll är jag dock stolt ägare till en spansk dator. Namnförslag mottas med glädje. Jag tror att det är en tjej. Blue death kanske?!
För någon timma sedan fick jag reda på att kandidat nummer tre på tre månader har fått anställning hos ett av mina kundbolag. Älskar när hösten smygstartar redan mitt i sommaren. Så himla kul, av tusen skäl. Hoppas vidare på att ytterligare två personer landar i sina nya positioner med start i september respektive oktober. Om så blir fallet har 2017 verkligen fallit väl ut på matchnings- och bolagsbyggarfronten.
På en helt annan not: jag har börjat kolla upp hur köpa lägenhet här i Barcelona. You heard me. Och nu har jag sagt det högt, så nu måste (vill) jag genomföra det. Jag tänker en etta, ca 40 kvm, med terrass eller stor balkong så centralt som möjligt. Gärna i ett lite mer up and comin’ område då jag ser detta som en långsiktig investering (läs pensionsförsäkring).
Ytterligare en nyhet är att jag i september kommer att påbörja ett samarbete med ett ”high-end” workspace här i centrala Barcelona. De gillar mitt Instagramkonto, hur jag fotar, samt hur jag byggt upp mitt nätverk på LinkedIn och ”IRL”. För två veckor sedan fick jag därför en förfrågan om jag vill samarbeta med dem i rollen som influencer. Det innebär att jag hjälper till att organiskt marknadsföra dem i mina sociala kanaler mot att jag får tillgång till kontorsplats, konferenslokal, kaffe och ja, allt annat. Kontoret har en 360-graders utsikt över hela Barcelona och ligger på våning 12. Hörde jag hurra!
Om det är en sak jag har lärt mig av det här snart året i Barcelona så är det: skjut fram dina drömmar, i bemärkelsen tidigarelägg dem. Min dröm har under de senaste tio åren varit ”innan jag är 35 vill jag köpa en lägenhet i Spanien”. Visste jag något om Spanien? Nej. Planerade jag att ta reda på något om Spanien? Nej. Tog jag reda på hur gå tillväga för att köpa lägenhet i Spanien? Nej. Tog jag reda på vart i Spanien jag ville köpa? Nej. Jag gjorde ingenting av detta förrän jag befann mig på plats. Förrän det kändes liter mer verkligt än som en trevlig sak att säga på fester.
Slutsats: Det är så enkelt att säga ”vi ska bo utomlands någon gång”. Jaha, när då? Du har inte sen, du har nu. Du kan inte vänta tills du är 40! Eller 50, eller går i pension för att göra det du vill. Du har nu! För jag tror att gör du det inte nu, gör du det inte sedan heller. Det kommer aldrig att bli enklare. Det kommer aldrig att passa bättre (eftersom det aldrig kommer passa att göra ett lappkast, eller byta kudde – oavsett vart i livet du befinner dig).
Fråga: vad är det som äger dig, och din tid, nu? (mitt jobb, mina barn, min hund, min sjuka mamma, 1:a hands kontrakt i Stockholm, vad ska mina vänner säga, jag ska bara köra två på i två år till…)
Vad är det som säger att det inte är samma sak som äger dig om tio år?
Att köpa lägenhet här är bland det läskigaste jag kan göra. Och just därför känns det så viktigt. Ni som har följt mig ett tag vet att jag har bestämt mig för att inte sluta, bara för att jag är (jätte) rädd. Det viktiga för mig är att hitta den lösning på utmaningen som skrämmer mig minst. Och sedan trycka gasen i botten.
Om jag ibland betvivlar min förmåga? Senast igår.
Kärlek ifrån mig till er, denna regniga onsdag i Barcelona.