Jag är så glad så glad, tacksam, och lite varm

Jag är glad, ända in i själen. Klockan är 22:02. det är onsdag och den blåser en ljum, nästan varm, vind. Vi har precis ätit middag på balkongen. Musslor, räkor och pan con tomate. Själva luften känns knappt mot huden, den bara omger mig där jag sitter och skriver i min lilla gröna fotölj. På gatan nedanför låter det. Inte mycket, med spanska mått mätt. Lite för tidigt för onsdagens kvällshets. Typisk middagstid. Folk jobbar, och här bor mestadels katalaner. Inga turister syns till.

Ikväll ska vi dansa salsa och det har gått drygt tio månader sedan jag flyttade hit. Snart ett år. Jag kan inte förstå hur mycket som har hunnit ändras på tio månader. Allt och inget, som alltid. I skrivande stund sitter jag här, sms:ar med spanska vänner som också ska till dansen och njuter av de sista dropparna vitt. Tänk att jag kan svara. På spanska. Förresten, nästa vecka påbörjar jag ytterligare en månads spanskakurs. Can’t wait. Till och med verben känns roliga, denna rond två.

I morgon väntar tre möten, med start klockan elva: Först ut en kaffe med en helt ny bekantskap, därefter lunch med en nära vän ifrån Sverige och sist men inte minst blir det något glas tillsammans med en vän från Venezuela (som dessutom hjälper oss med musik och ljud till podden).

Jag är så tacksam att jag spricker.

Nu ska jag strax  göra mig i ordning (d.v.s kamma håret och ta på deodorant), packa ner mina guldklackar, köpa mig en espresso och fortsätta ut i den ljumma natten.

Kärlek till er,

A