Lilla & stora A om Spanien, blå himmel & hemresa

Jag ligger i skuggan på flygplatsen. Tittar upp mot den blåa himmel jag vant mig vid. Jag har vant mig med solen. Tycker att det är mysigt med regn. Det måste väl ändå tyda på att jag har bott här ett tag? Att jag har gått och blivit lite spansk.

Igår flyttade jag, samtidigt som jag packade för en månad i Sverige. När jag kommer tillbaka i juli bor jag i ett nytt område. Nytt område, nytt liv. Fast, å andra sidan. Livet är ju alltid nytt. Varje dag.

Det känns lite som att jag ska flytta härifrån eftersom jag ska vara i Sverige så länge och mitt tidigare hem inte längre är mitt. Mina ägodelar ligger i påsar, i en stor ryggsäck och i en plastlåda. De ägodelar som inte pressats ner i min (tack och lov) stora resväska vill säga.

När känslan av att flytta härifrån slog mig, just precis nyss, kändes det så ledsamt. Det känns fortfarande lite ledsamt. Mest för lilla Anna, tror jag. Hon förstår liksom inte att vi ska bo kvar.

Hon gillar våra rutiner: kvällsbad nästan varje kväll, leka med vänner, bus och god mat. Framförallt buset. Igår fick vi sitta i ett fönster, till exempel.

Nu kom solen, så vi får flytta oss till skuggan. Jag är rädd att jag i skrivande stund krossar mina solglasögon. De ligger i väskan jag använder som kudde. Tveksamt bra idé.

[Senare tillägg, på temat ”Hej igen, dagboken!”]

Jag gick precis förbi en affär. En affär som säljer saker man ska behöva, till ett pris som ska vara lägre än i butik. Jag såg en väska med texten beach time tryckt i kursiv stil. Beach time, det låter så lyxigt. Tänk att jag kan välja det, varje dag. Till och med när det är vinter här #vikingforlife.

15:15 landar jag i Sverige.

Puss & hej!