Las Palmas, äppelklyftor & den extra milen

Jag sitter på ett fik, precis bredvid ett stort fönster. Ett fönster som går från golv till tak, från en bärande vägg till en annan. Utanför står två IKEA-palmer. Ni vet, sådana där trendiga, lagom stora palmer som vi svenskar gillar att ha inomhus. Nedanför en stringhylla med väl utvalda prydnadssaker, exempelvis. Kanske för att påminna oss om varmare breddgrader, kanske för att de, med sina orangea terrakottakrukor, passar så bra ihop med våra vita väggar och ljuslaserade trägolv.

Det spelas portugisisk lounge, lite lagom jazzig, blandat med Amy Winehouse och amerikansk blues. Det blåser in, nästan lite kallt, ifrån gatan. Jag har precis ätit upp min väldigt luftiga vita baguette med manchego, druckigt upp min café con leche de soja med aningen för skummad mjölk och funderar på att köpa in en cortado.

Allt smakar bättre med lite ansträngning. Ja, jag tror faktiskt det. Plättar är alltid godare än pannkakor, äpple i bitar är godare än att bara äta äpplet som det är och matsäcken smakar alltid bättre ute än inne. Med dessa solida fakta i ryggen kan jag helt enkelt inte se någon annan sanning än denna. Att allt smakar bättre med lite ansträngning.

Jag fick precis frågan ”ska du inte flytta hem någon gång?” Hem någon gång? Jag ser detta som hemma. Just precis nu, och de senaste nio månaderna, är detta hemma. Hemma, tills det inte är det. Och dessutom har jag numera tre hem: Barcelona, Göteborg och Västerås. Jag tänker att eftersom jag inte väljer ”en” väg i yrkeslivet utan istället både tre kan jag lika gärna välja både tre även när det kommer till hem.

Nu ska jag, och mina palmer till låns, fortsätta vår dag här i ett av mina hem. Jag önskar er en härlig långhelg och skickar lite extra kärlek.

Allt gott ifrån mig och las palmas (hihi, min första spanska ordvits),

A