Om “jag kan inte” & vikten av rätt penslar

“Jag kan inte”

I hur många procent av fallen handlar det om: Jag har aldrig provat? I mitt privatliv är jag ganska bra på att använda mig av jag kan inte medan jag i jobbsammanhang bara kör. Jag kan inte måla, jag kan inte dansa bachata och jag kan inte spela volleyboll. I samtliga fall handlar det om att jag knappt har provat, än mindre tagit kurser. Jag har alltså inte gett mig själv verktygen för att kunna kunna.

Nu har jag målat i tre fyra veckor. Något jag inte kunde (alltså aldrig gett en ordentlig chans) fram tills för en månad sedan. Igår köpte jag mig nya, bättre, papper, penslar och färger. Lite i taget. Jag kom nämligen på mig själv med att tänka “jag kan inte måla detaljer”. Sedan insåg jag att jag kan måla detaljer, om jag ger mig verktygen för det. En bra pensel, till exempel.

Om en bra pensel är skillnaden mellan att kunna och att inte kunna, har du gett dig själv en bra pensel? Har du gett dig själv rätt penslar för att klara av ditt jobb eller behöver du nya med annan tjocklek? Har du rätt penslar till ditt förhållande eller målar du med för små och har svårt att få till helheten? Och om ditt papper alltid går sönder, så fort du vill korrigera något, kanske du behöver byta? Kanske ska du köpa dig ett större papper, ett med bättre kvalité. Ett som är utformat för att kunna korrigera.

Ge dig själv rätt grundförutsättningar för att kunna. Anpassa dig inte efter det som drar ner dig, det som sinkar dig och “bevisar” för dig, och alla andra, att du inte kan. Att sitta där med för mjuka penslar, fel papperskvalité och bara våga drömma om att någon gång gå ut på den där volleybollplanen är att vänta bort livet. Till förmån för inget. Skippa inget, byt penslar och lita på att alla växer, i sitt rätta element.

Foto nedan: Cim Ek.

Vi fotade dessa bilder i mitt rum i Barcelona två dagar innan jag (vågade) började måla.

 

Vi använder cookies från tredje part. Läs vår Cookie Policy för mer information.