Organisk tillväxt, väx(t)hus & livskraft

Tänk om vi istället för arbetsplatser skulle kalla våra jobb för växthus. Hus för tillväxt. Tillväxt och odlande av människor och kompetenser, av karriärer och liv.

Jag har fotat en del växthus i veckan. Speciellt ett gammalt som man inte får gå in i. Växterna har tagit över även om de, trots allt, är instängda i det där huset. Jag tror faktiskt inte att det är någon som sköter det längre utan att det numera är helt självorganiserat.

Det är som att växterna sköter sig som bäst själva förutsatt att inget hindrar deras tillväxt. Jag tror att det är lite samma sak med människor. Hur vanligt är det inte att chefen hindrar snarare än främjar tillväxt?

Jag intervjuade en medarbetare hos ett av mina kundföretag i veckan. En kund vars blogginnehåll och -ton jag hjälper till att skapa. Personen berättade om sin tidigare erfarenhet som senior designer på bland annat Blackberry och Sony. Han refererade tillbaka till sina tio senaste år som chef och uttryckte sig något i stil med: ”Att vara designchef handlade för mig om att skapa de långsiktiga strategierna för att sedan låta medarbetarna utföra arbetet utifrån sina tolkningar.”

Jag tror att han var en fantastisk chef. Han lade sig inte i. Istället skapade han ett skelett, lyssnade och lät medarbetarna ta över. Om du som chef är bra menar jag att du i princip inte ska behövas. Du ska stå för ett hållande och ett speglande av medarbetarna. Finnas där för frågor och stöd men that’s it. Sedan när tänker en hjärna bättre än ett (dessutom välutbildat) team? Aldrig. That’s when.

Låt oss skapa växthus, istället. Jag har skapat mig ett eget litet växthus. Det är skitkul. Du behöver ha tillit, våga bryta normen om att allt ska planeras och lita på att plantan (i det här fallet jag själv) helt enkelt inte kan undgå att växa och utvecklas i den kontext den befinner sig i. Om det är något jag vill understryka så är det planera mindre. Var förberedd, men planera mindre. Låt det som vill komma komma, följ med i det flödet och skapa därefter. Det handlar inte om att vara dum, eller lat, det handlar om att följa med livskraften istället för att försöka styra den.

Tack livet. All kärlek,

A