Måndag & påhitt

Klockan är 09:00. Det är måndag. Jag, pensionärerna och barnfamiljerna har lagt beslag på fiket här på Via Laietana. Hittills har jag skrivit tre artiklar om tandvård samt skissat på blogginlägg och layout till podcastens hemsida. Som jag har nämnt tidigare är det något speciellt med att starta dagen innan ”alla andra”. Här i Spanien händer det i alla fall inte mycket innan klockan nio.

Jag planerar att sitta kvar i kanske två timmar till för att färdigställa ytterligare en artikel om tandvård (ett copy-jobb om totalt 20 texter), jobba vidare med podcastens hemsida samt slänga ett öga på mitt hemliga projekt. Just nu har jag svårt att förhålla mig till det faktum att jag fortfarande, i allra högsta grad, befinner mig i en uppstartsfas i samtliga jobbprojekt. I sådana perioder ligger jag alltid ute med mycket energi. Energi som kommer tillbaka först när respektive projekt gått live och förhoppningsvis flyger. Eller i alla fall svävar lite ovanför markytan. Det enda jag kan göra just nu är att fortsätta. Att ha tålamod.

Ibland (typ alltid) är fortsättandet och tålamodet mina två absolut största fiender (säkert förklädda välsignelser men ni fattar). Jag har lätt för att arbeta snabbt och prestera men det går ju inte när du inte vet vad nästa steg kommer att bli. När världen inte snurrar lika snabbt som du vill springa. Du tvingas vänta på svar från andra. Du blir beroende av din kontext och kan inte göra annat än att vänta. Eller jobba vidare på ett annat projekt. Även där utan att få tillbaka din energi. Du behöver fortsätta ge för att senare, kanske, få något tillbaka.

Det är i stunder som denna som känslan av att jag bara hittar på blir påtaglig. Att inget av det jag gör spelar någon roll, att inget av det jag gör finns på riktigt. Sedan påminns jag om att allt annat också är påhittat. Precis allt vi gör är påhittat och kan andra människor få betalt för påhittade saker kan jag! Dessutom, tack och lov, har jag fina samarbetspartners. Vad vore vi, och jag, utan spegling? Vem vore jag utan någon annans tro på mig?

Nu skålar vi i kaffe, ger oss själva en klapp på axeln och fortsätter.

Kärlek,

A