Om att våga fucka up
”Allt kommer ändå att skita sig till sist” sa Nils von Heijne tidigt i vårt möte. Han är utnämnd till en av top 40 entreprenörer under 40, medförfattare till boken Våga fucka up! och vi har just spenderat 45 minuter över varsin kopp kaffe (eller okej, han drack vatten).
Ja, kanske är det så. Till och med Google kommer en dag att bli omsprunget. Din karriär, min karriär, allas våra liv kommer ändå att komma till sitt slut för att låta något annat ta sin början. Vikten av att inte ta det så himla allvarligt, att sluta jämföra sig med världens rikaste procent (det vill säga oss själva) och att inte sätta ett likhetstecken mellan den egna framgången och den du är. När det väl faller blir fallet väldigt hårt om du inte har ett annat jag, ett annat du, att falla tillbaka på.
Apropå fall föll jag för förslaget om att komma på intervju hos Page Executive (hör till Michael Page Group) då jag i förra veckan kontaktades av en rekryterare avseende en roll hos dem. I går var det dags. Jag intervjuades av två chefer, skulle få börja redan första maj och ha en avslutande intervju med Senior Director för Sverige nu på måndag. Klappat och klart, helt perfekt. Ta det Anna, bara ta det. Men jag kan inte. Jag kan inte jag kan inte jag kan inte. Jag vill inte.
Så nu blir det inte så. Heller. Jag kommer att fortsätta bygga mitt eget företag inom copy, jobba vidare med min och Lindas podcast Make a Living som går live i maj samt fortsätta på ett hemligt projekt jag i skrivande stund (bokstavligt talat) håller på med. I helgen kommer även jag och Cim att dela bilderna från vårt gemensamma fotoprojekt och jag ska komma på något smart att säga om varje bild. Eller så blir det så att en bild, även i detta fall, säger mer än tusen ord.
För mig var det superskönt att träffa Nils (som vanligt mailar jag helt sonika personer jag tycker verkar fab och bjuder ut dem på fika. Det fungerar aldrig inte.). Jag frågade bland annat hur han har förhållit sig till ”ska jag inte bara ta det här jobbet”-tankar och han berättade då om ett jobb han beslutat sig för att ta trots farhågor. ”Jag blev förvånad över att jag ens fick det med tanke på hur ärlig jag var med mina behov och rädslor. Då mina rädslor ganska snabbt infriades enades vi om att det bästa för mig var att lämna.”
Oavsett vad du väljer så spelar det inte så stor roll. Det är inte så viktigt om du lyckas eller fuckar up och ingen annan bryr sig – utom du! Så bry dig. Och välj med hjärtat.
Puss och kram från ett sommarsoligt Barca!