Bunkers och mentalitet

I går eftermiddag och kväll (por la tarde) besökte jag Bunkers. Som namnet antyder är det en bunker, från andra världskriget, med utsikt över hela staden. Jag var där tillsammans med en vän från Mexiko, tittade på solnedgången och åt prisbelönt hårdost på nybakt bröd. Livet kan slå dig med häpnad, om du tillåter dig att vara närvarande. Därvarande.

Under picknicken kom vi in på olika länders mentalitet. Normen i Mexiko är exempelvis att ha familj och vara gift när man är mellan 23 till 25 år, gå “all in” på familjelivet samt “ju dyrare bil desto bättre”. För min del upplever jag att normen i Sverige, jämfört med alla andra nationaliteter jag mött här, är att vara perfekt. Jag kan ibland, även när jag befinner mig på magiska platser, nästan omedvetet stressa upp mig över att jag inte gör en “karriärsmart” resa. Att jag inte renoverar mitt hem och köper Acneskor, att jag inte vet om jag vill gifta mig och att jag inte vet om jag någonsin vill vara bosatt i Sverige igen.

Jag fyller trettio i år och har nog aldrig känt av den svenska normen så starkt som nu. Jag upptäcker till min förvåning att den svenska mentaliteten och det outtalade facit som marinerar vårt samhälle har följt med mig hit, utan att minska i styrka. Med Luther på ena sidan och Jante på den andra sjunger de i kör om min lathet och riskbenägenhet.

När vi satt däruppe på bunkern kom vi in på hur man aktivt kan börja ta sig ur marinaden och skapa sin egen. Resan mot att än mer finna sin röst som kanske finns kvar där någonstans bakom bruset, i en bortglömd byrålåda av mörklaserad furu. Skala av ännu ett lager på den lök vi alla förväntas hacka i oss utan tårar. Sanningen, normen och den enda vägen. Gör nu rätt så att du får din pension!

Ju mer jag umgås med människor ifrån alla länder utom Sverige, desto mer inser jag att våra marinader består av helt olika saker. Samhällssanningar som ju egentligen bara är helt och fullt påhittade – av någon! Hur skulle våra liv kunna se ut utan denna osaliga marinad?  Och hur kan vi förhålla oss till den på ett mer medvetet sätt? Jag tänker att Sverige kanske är världens bästa land och kanske världens bästa fängelse, samtidigt? Allt är så bra “här” att det är idioti att byta ut det samtidigt som livet passerar medan jag springer vidare i mina medvetet utvalda vintageskor, min moderiktiga jacka och mina naturligt blekta tänder.

Konsumera mera, säkra upp och gör som du ska! Nej tack, inte ja(g).

Puss på er ifrån mig <3.

Vi använder cookies från tredje part. Läs vår Cookie Policy för mer information.