Bon día!

Idag var jag ute och köpte mitt morgonkaffe redan vid kvart i sju. Det är något speciellt med staden vid den tiden. Ett vördnadsfullt lugn i vilket stadens energi tillåts sitt rättmätiga utrymme. Utrymme att leka mellan kyrktorn och ruiner och utrymme att leka mellan upphängd tvätt för att sedan svepa ner och hälsa på en nyvaken hund. Gatorna luktar av nybakt bröd som precis håller på att läggas fram av gamla damer. Sakta och metodiskt, ett i taget.

Jag köpte mitt morgonkaffe av ett katalanskt par. Jag tänker att de har haft den lilla cafeterían i en mindre evighet. Kanske firade de med att öppna den samtidigt som barnen flyttade ut. Kanske har de ärvt den av mannens pappa som ägde lokalen en gång i tiden och då bedrev fiskaffär (pescadería). Kanske är fiket numera det enda de har gemensamt. Kanske träffades de genom en kontaktannons i den tidning hon stod och bläddrade i. Den lokaltidning där resultaten från gårdagens fotbollsmatcher läses upp, på snabb katalanska, för nyfikna kunder.

Adiós sa hon, då jag tydligt är en icke-katalan. Adeo sa han, för upptagen med att doppa sitt kex i sin café americano för att ta notis om att jag inte var en av stammisarna. Adeo svarade jag till dem och bon día säger jag till er – god morgon!

Idag står repetition på schemat. Av spanska that is. De närmaste timmarna ska spenderas med näsan i böckerna för att hjälpa mig minnas det jag redan borde kunna. Därefter ska jag fortsätta med mitt LinkedIn-nätverkande, nämligen att kontakta någon eller några spännande personer per dag och bjuda ut dem på en kaffe för att lyssna mer kring hur de jobbar och varför de jobbar där de gör. Detta brukar fungera alldeles ypperligt i Sverige men jag har ingen aning om det fungerar här – önska mig lycka till!

Saludos,

A