Kaffe, kaktusar & klättring

Ibland, när det har hänt väldigt mycket, blir jag för rastlös för att sätta mig och skriva ner det. Som nu till exempel. Nu har det hänt mycket. Det senaste dygnet har jag och min vän F turistat runt i en av Barcelonas vackra parker belägen på berget Montjuїc. Judarnas berg.

Det hela började betydligt mindre ambitiöst. Vi skulle gå och ta en kaffe i solen. Vi var båda två trötta efter lördagen och ställde in vår egentliga söndagsutflykt till Sitges. Så vi beställde varsin kaffe, delade på en patatas bravas (ugnsrostad potatis med salsasås) och pratade i kanske två timmar. Sedan började vi fota, där på fiket, och min vän berättade om en kaktuspark inte så långt därifrån på berget Montjuїc. Vi borde ha en fotosession där snart, sa hon. Men en riktig kamera. Absolut, sa jag. Vi går dit och kikar lite bara.

Väl uppe på Montjuїc gick vi runt och fotade i kanske tre timmar. Därefter klättrade vi ner för små stigar och gick iväg och åt tapas i Poble Sec, ett mysigt område vid bergets fot. Efter det gick vi på museum (gratis på söndagar!) och såg utställningen Arkitektur och Sexualitet (fritt översatt från katalanska), handlade lite i museishoppen, gick hem till F och klippte henne (det är faktiskt tredje gången som jag klipper henne (!)) och avslutade dagen vid elvasnåret med en gemensam middag. Helt enligt spansk tidräkning.

I morse skulle vi ut på en gemensam powerwalk i en timma för att sedan fortsätta jobba på varsitt håll. Det slutade givetvis med en två- och en halvtimmastur, återigen upp på Montjuїc, där vi klättrade runt bland fort och växter. Och när jag säger klättrade menar jag klättrade.

Vi skulle egentligen bara ta en genväg (utrymme för skratt) ner för berget. Först gick det bra, tills genvägen började luta allt brantare och slutligen ledde fram till något som min vän kallade för en stege och som jag mer tyckte såg ut som hönsnät. Eftersom F var ”superpepp” klättrade vi ner för denna nätkonstruktion, hoppade ner på en väg och skuttade därifrån med leriga skor och busiga leenden. Vad det var vi klättrade ner med hjälp av? Den typ av nät som sätts upp på bergväggar för att förhindra stenras.

Nu sitter jag på fiket där vi avslutade turen och funderar på när det är dags för lunch.

Soliga hälsningar och trevlig måndag!

/Ert tillgivna A