Vänner ifrån världens alla hörn

Jag är så glad så glad så himla glad. Just nu (vi vet ju alla att livet går upp och ner) är livet så bra och vädret denna vecka har varit, och är, helt fantastiskt. Sedan i måndags har det varit 16 grader och strålande sol vilket gör det lite mer sympatiskt att hänga på utegymmet. Jag har lärt känna så mycket duktiga personer och fortsätter att utvecklas med deras hjälp. Idag fick jag dessutom, för första gången, agera personlig tränare till en fantastisk tjej från Tyskland. Häftig känsla att kunna hjälpa en annan person med tips och trix. Inte trodde jag att den dagen skulle komma but here it is! Jag är van vid att se min utveckling i förhållande till alla superstarka akrobatsnubbar och ligger därför konsekvent i lä, men idag fick jag ett nytt perspektiv.

I övrigt börjar mina tre månaders spanskstudier att lida mot sitt slut och vi har prov imorgon och på fredag. Nästa vecka kommer jag därför, för att bibehålla rutinen, köra självstudier måndag-torsdag innan det bär av till Berlin för inspelning av nya podcast-avsnitt. I helgen ska jag dessutom på hiphopklubb med lite folk från gymmet och på fredag blir det salsa med en kubansk vän från Göteborg. Wiiie. Apropå olika nationaliteter räknade jag lite på det och har landat i att jag på veckobasis umgås med personer ifrån ett tiotal olika länder.

Är inte det hur fint som helst? Vi har alla så mycket gemensamt och viktigast av allt, vi är alla människor. Jag tror och hoppas att vi fortsätter att gå samman nu när vi står inför den största utmaningen på länge, Trump (m.fl.). Det har ju pratats om att det skulle krävas ett extremt yttre hot, typ Aliens, för att ena mänskligheten. Jag undrar om inte ett internt hot av samma kaliber räcker. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Trump-perioden leder till att mänskligheten går samman och att vi tillsammans skapar en värld där människofientliga åsikter en gång för alla inte accepteras.

Slutligen, på ett helt annat tema, TACK till alla er som läser och som skriver och berättar vad bloggen betyder för er. Igår fick jag bland annat detta fantastiska meddelande över Instagram: ”Jag skulle sovit för längesedan men kan inte sluta läsa dina inlägg! Nu sparar jag några så att jag kan fortsätta läsa imorgon!” Alltså, att min blogg betyder något för er, i era liv. Fasiken vad meningsfullt! Ni ger mig en känsla av mening och sammanhang (KASAM, hej HR-skada). Något av det finaste man kan ge till en annan person, tycker jag. Ni ger mig också modet att fortsätta på min lätt galna upptäcktsfärd, så tack!

Kram,

A