Berlin, dag 1
Att titta på en stad genom ett fönster. På människor som passerar. I Berlin tycks beige, grönt och svart vara populära vinterfärger. Beige, grönt och svart i kombination med, för en svensk, färgglada ryggsäckar och i viss mån dito mössor. Jag funderar lite på vilka sätt som är de bästa för att lära känna en stad bara genom att titta. Går människor snabbt eller långsamt, hur stor är en mellanstor Cappuccino, röker ”man”?, hur är parkbänkarna placerade, vilken typ av graffiti präglar staden och för vem är den utformad.
Ord som kommer till mig när jag sitter och blickar ut över Schönhauser Allee är effektivt och tillgängligt med en konstnärlig touch. En konstnärlig frihet, en rough-het, som jag gillar men inte nödvändigtvis passar in i. Jag är inte så rå utan kanske mer vass, fast mjuk i kanterna, och definitivt mjuk inuti.
Vilket fantastiskt ord förresten, in ut i. Inuti. Vackert!
Sedan är det ju det här med språk. Språk som inkluderar, eller exkluderar. Jag och min spansklärare hade en diskussion om vad det gör med kulturen att språket antingen definierar något som maskulint eller feminint. Oftast till förmån för det maskulina. Jag vet inte hur det fungerar i tyskan men språket skär sig i mina öron. Det är verkligen inte fint (högst subjektiv åsikt).
Samtidigt finns det mycket i den tyska kulturen, och språket, som påminner om svenskan och Sverige. När jag tog tåget från flygplatsen in till Alexanderplatz blickade jag ut över sjöar och fält och tänkte att här ser det nästan ut som hemma. Jag upplever dock Berlin som en betydligt mer integrerad stad än både Göteborg och Stockholm. Staden präglas av en genomgående blandning av kulturer och samhällsklasser och jag trivs med det, det är mer mänskligt.
Det får mig att tänka på stadsdelen El Raval i Barcelona. Google säger att det farligt men jag tycker snarare att det är inspirerande och Raval har blivit ett av de områden jag hänger absolut mest i. Här samsas några av Barcelonas mörkare sidor med konstnärer, alternativa affärer, nyskapande lägenheter, konst, tusentals små nischade pubar och människor från hela världen. Halal-kött, sangría och mobiltelefoner säljs i en salig blandning.
Raval är inte farligt så länge du respekterar det för vad det är. Smält in, anta samma form och lägg ner turistkartan. Köp en billig öl och sätt dig ner istället för att rusa vidare. Precis så ska jag göra här inser jag nu. Älska Berlin för vad det är istället för att sätta mig på tvären.
Jag tänker också på att Berlin förhållandevis nyss var två städer. Så himla konstigt och så himla hemskt. Och det värsta är att vi glatt fortsätter att dela upp oss på det sättet, trots att vi vet bättre. Vi och dom. En uppdelning som missgynnar ett vi eller dom och ofta gynnar det andra. I alla fall monetärt. Låt oss sluta med det. Uppdelning skadar. Uppdelning skapar fördomar. Uppdelning av något som egentligen är en helhet gör att ingen av sidorna läker.
Låt oss ihopdela istället. Jag ska ihopdela mig med Berlin denna helg, det ser jag fram emot!
Kärlek till er, kärlek till Berlin, och trevlig fredag!