Ge inte bort din riktning

Ge inte bort din riktning. När du gör det ger du även bort din energi, kraft och lycka. Så fort du lägger din riktning i någon annans händer passiviseras du samt projicerar över ett ansvar på den andra personen som den inte ska ha. ”Det är ditt fel att jag…”, nej, troligtvis inte. Du har valt, utifrån givna premisser, och beroende på vad du valt uppstår en konsekvens.

Jag kan vara jättebra på att lägga min riktning i andras händer, typ ”ingen annan kände för det” eller ”hen borde fatta att…”. Det är hen som ansvarar för vad jag kan eller inte kan göra. Oftast gör jag inte så, men ibland. Just nu faktiskt. Eller nästan just nu. Fram tills för kanske en timma sedan.

I skrivande stund sitter jag på flygbussen tillbaka till Barcelona. Jag velade in i det sista, ska jag åka eller inte. Inför imorgon (nyårsafton) har jag inga planer och nästan alla jag lärt känna i Barcelona är bortresta. Jag vill gå ut, klä upp mig och titta på folk. Betrakta utan att delta. Känna av energin, fast på behörigt avstånd. Alternativt sitta i en stuga på landet och skriva och gå långa promenader med hunden, men eftersom jag inte har någon hund eller någon stuga blir jag kvar med alternativ nummer ett. Eller en modifierad version av alternativ nummer två.

Antingen försöker jag bjuda in mig till en väns föräldrars hus nära Barcelona för att sitta där och skriva, eller så går jag ut själv. Något av detta får det bli. Nu tar jag tillbaka min riktning, undersöker samtliga alternativ och väljer ett av dem. I ”värsta” fall får jag väl bara välja om. Där och då. Men då är det jag som har valt. Helt och fullkomligt.

Skål för det. Och gott nytt!