Flygresa, kaffe & vikingar
Jag har börjat älska att dricka små koppar kaffe (vilket är bra eftersom det är det enda som finns i Spanien). Cortado, café solo, espresso och café con leche. Faktum är att jag inte längre saknar bryggkaffet. Inte trodde jag någonsin att den dagen skulle komma, men nu är den här. Möjligen har jag gått och blivit lite mediterransk. Att betala 35-40 kronor för en kaffe istället för 15 kommer att svida i den spanska plånboken, å andra sidan kostar inte vattnet tre euro så det är alltid något. Nu hoppas jag bara inte att jag går och vänjer mig tillbaka till bryggkaffe över jul… Jag återkommer i ärendet.
Det jag däremot inte har vant mig vid är den undermåliga, och eller vansinnigt långsamma servicen i butiker, på vissa restauranger och på samtliga flyg med spansk personal. De spanska flygvärdinnorna är inte att leka med. De utstrålar hat. Superaggressiva. Jag får lust att slå dem i huvudet med något. Mest symboliskt för att markera en poäng. Kanske är det deras arga energi jag snappar upp, nu när jag tänker efter. Jag brukar inte vilja slå folk. Hm, jag skulle ju kunna droppa linen: ”Jag uppfattar det som att du inte är helt nöjd på din nuvarande arbetsplats – vill du ha hjälp vidare i karriären?”
Det skulle kunna vara en ganska lukrativ affärsidé – omskola all spansk flygpersonal till yrken helt utan mänsklig kontakt och sedan bemanna upp samtliga flyg med individer som faktiskt tycker om att jobba med service. Jag kan kalla programmet ”A Flying Start”. Undra om det finns en förslagslåda jag kan lägga en lapp i.
På temat jobb var jag hos min brasilianska kiropraktor i veckan. Jag citerar, fritt översatt från engelska, ”Anna, jag har börjat kolla på serien Vikings och när jag ser på den tänker jag alltid på dig. Alla är långa, blonda och enorma (han använde specifikt ordet huge) och de ser precis ut om dig. Nu förstår jag vart ditt genetiska arv kommer ifrån!”
Igår kväll åt jag middag tillsammans med fyra fantastiska personer från Algeriet och Venezuela. Som vanligt den längsta i sällskapet i egenskap av viking. Tre av dem pratar flytande – håll i hatten – spanska, franska, engelska och arabiska. Deras pappa är Ambassadör och diplomat och de har bott ett flertal år i typ alla länder i världen. När jag uttryckte en viss avundsjuka svarade de stöttande ”Ja, men du pratar ju svenska, det låter så fint” Ja, jo… När det äldsta syskonet utbrast ”jag minns när jag var fem år och skulle lära mig arabiska och franska samtidigt” fick jag lite perspektiv på mina spanskaglosor. Herregud. Dios mío!
Annars har jag inte så mycket mer att rapportera. Om en knapp timma landar vi i Stockholm och sedan tar jag bussen till Vässan. En vecka i gnällbältet – det ni! Mina vänner kommer nog inte tycka att jag pratar lika fin svenska när jag kommer tillbaka men det får det vara värt. Jag ser fram emot att fira jul här hemma, fast borta. Fast hemma. GOD JUL!
P.S Ironin när kaptenen, inför landning, säger ”Det har varit vårt nöje att ha er som gäster” – I know for a fact it weren’t D.S
P.S 2 Jag fick precis förmånen att träffa Sveriges kanske trevligaste busschaufför, Sven på Swedbus, så det väger upp! D.S
P.S 3 Flybussen + väntan på flygbussen tog nästan lika lång tid som själva flygresan #fail #wtf #småstadsliv #bortskämdtjej #tengohambre! D.S
P.S 4 Julia, du är fantastisk <3 D.S