Superspeed ≠ kvalité

Snabbmat, snabbdiet, snabbtåg, kometkarriär, gasellföretag, tillväxtrekord. Allt går snabbare och snabbare samtidigt som vi blir allt mer stressade. Du har alla möjligheter i världen, välj nu! ”Anna, vad har du gjort sedan sist?” frågade en vän mig igår. ”Äh, inte så  mycket… I söndags kom jag hem från Marocko och utöver det har jag inte gjort något speciellt.”

Idag kom jag på mig själv med att tänka ”jag måste speeda upp”. Jag måste lära mig allt om SEO, de rätta taggarna, hur sökalgoritmerna på Facebook fungerar, hur få bloggen att växa så snabbt som möjligt. Mitt i de tankarna, givetvis parallellt skrollandes mina (a)socialamedier-flöden, dök en länk upp till det tal Selma Lagerlöf höll 1909 i samband med att hon tilldelades Nobelpriset i litteratur. Under tiden jag lyssnade på talet slogs jag av en tanke: varför har jag så bråttom?

Ju mer tid vi sparar in desto mer tycks vi företa oss och desto mindre tid blir kvar. Ett nollsummespel, eller kanske till och med ett minussummespel. Vi har effektiviserat bort tiden till förmån för görandet. När det bara tar en timma och trettio minuter till Marocko har jag ju sparat in två månader (eller vad det nu tar att gå/rida till Marocko) och då har jag ju massa tid att göra annat! Hoppas det finns wifi på flyget…

Jag har tidigare skrivit att förändring av kvalité tar tid och detsamma gäller nog för mitt skrivande. Om det jag skriver har ett värde behöver jag inte skynda mig. Om jag lyckas skapa kvalité borde texterna vara tidlösa, precis som bra design eller litteratur. Målet med den här resan kan inte vara målet, målet måste vara resan själv – oavsett tidsåtgång. Jag kan aldrig skapa de bästa texter jag kan åstadkomma om jag inte skriver och skriver och skriver.

Ur gruset vaskas guldkornen fram och jag tror att detsamma gäller för skrivandet – ni får därför stå ut med både grus och guldkorn i den här bloggen (tills guldet förhoppningsvis tar överhanden, en vacker dag).

Selma Lagerlöfs tal? Det finner ni här.

Tack för inspirationen, Selma!