Du blir som du lyssnar
Så, idag hittade jag en Spotifynyhet i from av en ny lista ”Your top songs 2016”. När jag öppnade och skrollade igenom listan blev jag snabbt ganska paff. En paffhet som bubblade ut i ett högt skratt. Nästan alla låtar har titlar som: Powerful, Where the heart is, Right now, Unstoppable, Golden, Conqueror, Goliat, Take off, Push play, Do it, Dive, Love yourself, Don’t worry, Ain’t no giving in, Hemma, Allt jag behöver, Earthquake, We made it, Miss independent och I’m on my way. Ser ni ett mönster?
Spoiler alert: Mitt år sammanfattat i låtform är mitt år i livsform.
För fyra fem år sedan hade listan garanterat varit mer Melissa Horn-deprimerad, typ: Han kom och gick, Hjärtat som aldrig går att laga, Tårarna som rann, Gitarren som försvann, Livet blir aldrig bra, Du var kär förut och kan aldrig älska mer, Hunden dog, Evig förvirring, Vägen utan asfalt, Det är över. Ni fattar.
Det sägs ju att man blir som man umgås. Jag tror att man blir som man lyssnar. Kanske umgås vi som vi lyssnar? Sedan hamnar vi ju, i båda fallen, i den klassiska hönan-ägget-frågeställningen. Vad kom först? Lyssnar du på/umgås du med en viss typ av personer för att du är på ett visst sätt, eller har du blivit på ett visst sätt genom att hänga med en viss typ av personer/lyssna på en viss typ av musik? Som så ofta är det inte antingen eller utan både och, eller både tre.
Häftigt hur som helst att året 2016 var året då jag äntligen bytte liv, på riktigt. Jag följde mitt hjärta för att komma hem. Det har sannerligen inte funnits utrymme för att ge upp halvvägs, lägga över ansvaret på någon annan, sätta mig i ett hörn och gråta (eller jo, det har jag iofs gjort…), eller lägga energi på kollegan som tar min privata kaffemugg på kafferasten. Jag har bannemig köttat och valt mitt fokus.
Oavsett om vi medvetet, omedvetet eller semi-medvetet väljer den musik vi lyssnar på är jag övertygad om att den formar oss. Om vi ständigt matar oss med en viss typ av texter, en viss typ av genre, en viss typ av sanningar – om än påhittade/”jag gillar beatet men lyssnar inte på texten”-låtar tror jag att vi, ett antal år senare, kommer att gestalta dem. Vi drar oss till kontexter där musiken spelas, delar musiken med andra som uppskattar samma musik, inspireras, peppas eller tyngs ner och så vidare. Musikens inverkan är kännbar.
Jag är faktiskt lätt förundrad över hur jag i år levt efter musiken i mitt liv. Som jag tidigare skrivit har musiken en viktig del i att försätta mig i det känsloläge jag känner att jag behöver men att den röda tråden under ett helt år varit så tydlig är helt otroligt. Det är inte ens en röd tråd, det är bannemig en röd motorväg jag matat mig med.
Haha!
Nästa år ska jag lyssna på låtar som: Creating that dreamjob, How to get a cat, Nya kollegor, Dancepro, Stronger than ever, Doing them chins, Glädje, Tempo och Infinite possibilities. Vilka låtar ska du börja, eller sluta, lyssna på?
Kärlek, A