Pensionstankar och skånelängor
Ett yrke, ditt personliga inlägg i karriärlivet och vägen till den slutliga karriärdestinationen, pensionen.
Just nu tänker jag en del på vad jag ska göra som nästa steg i karriären, och därmed i livet. Förvånansvärt ofta funderar jag på om jag borde vara orolig för just pensionen. Pensionen är, också den, som den gråa insidesstoppningen på ett vadderat kuvert. Eller, egentligen är den som ett rekommenderat vadderat brev hela den. Det går supersnabbt och plötsligt är vi där, levererade till dörren eller COOP Konsum, tryggt vadderade, och undrar vad som hände.
Vad kommer att dyka upp när jag öppnar det där kuvertet. Kuvertet som ska innehålla en skyddad version av mig själv. Fast äldre då. Vad är det Anna 65 ska göra som Anna nyss fyllda 29 inte ska, eller kan? Varför är jag så oroad för att min pension kommer att bli dålig? På något sätt känns det som att en dålig pension är det ultimata hotet mot ett tryggt liv, både innan och efter pension. Fast jag inte ens tycker det egentligen. Det är programmerat i mig. Värna om pensionen!
Jag tänker att jag ska öppna upp ett eget sparkonto. Ett sparkonto i form av någon eller några lägenheter, kanske en och annan hyresintäkt, några faktiska sparpengar, lite skog och typ en flaska vin. Om den vanliga pensionen skiter sig kan jag sälja lägenheterna, majoriteten av mina saker, öppna upp vinflaskan, sätta mig till ro och bläddra igenom min gamla frimärkssamling. Och så kan jag tänka på allt jag hann göra, fram tills dess, istället för tvärt om.
Jag hoppas att Anna 65 hoppar ut ur det där kuvertet med ett galet skratt, bärandes lite för coola glasögon för sin ålder och med en katt under armen. En katt ska jag bannemig ha, om inte förr så då. Och så bor jag nog i Skåne i ett litet gammalt hus med träbjälkar, öppen spis, vitrappade väggar och rosor på sidorna. Huset har sådana där fina fönster med tunna trädetaljer i någon väl utvald linoljefärg. De borde målas om, men det gör jag nästa sommar. Och så kan jag gå där och skratta superhögt och ha en fling med grannen, Andreas 60. Hans hund kommer överens med min katt, jag kan ta långa promenader vid havet, resa och skriva. Oj vad jag kommer att skriva i det där lilla huset, och ha besök. Och laga mat. Och vara själv.
Nu ser jag faktiskt fram emot både min pension och vägen dit. Spännande att se vad karriärvägen kommer att kantas av. Har ni några tips?