Om spårbyten, och ny (in)riktning
När allt går emot dig, och livet ger dig smäll på smäll, är det dags att byta spår. Smällar behöver inte betyda att du är på helt fel plats, du kanske bara behöver byta perrong. När det ständigt är signalfel, lövhalka eller igenfrusna dörrar är det dags att byta destination, och färdmedel.
När du inte lyckas ta dig dit du tycker att du borde åka, är det kanske dags att åka dit du vill, även om du inte vet vad som kommer att hända när du köpt den där bussbiljetten och en sojalatte, istället för en tågbiljett och en kopp svart. Det enda du behöver göra är att köpa en ny typ av biljett, och slå dig ner på en ny typ av säte. Resan kommer att gå av sig själv (eftersom du har valt bussen…).
Det läskiga, och det som gör ont, är att stå kvar på perrongen, i snålblåsten, och hoppas på att tåget kommer snart även om det blinkar ”ny tid” med rundpixliga gulskrikiga bokstäver. Det som gör ont är att hoppas på att lövhalkan upphör efter Sundsvall eller att dörrarna ska tina upp när tåget närmar sig Malmö. Du vet bättre. Du kommer inte komma hem till middagen den här gången heller, fikat i bistron kommer ta slut innan du hunnit dit, och barnet i sätet bakom kommer att börja skrika och sparka i stolsryggen.
Tvinga dig inte att fortsätta i samma riktning när både resan och målet får det att kännas tomt. Även om det ser bra ut på CV:t.
Men, jag vet inte vad som kommer att hända om jag byter destination!?
Nej, det stämmer. Men kanske upptäcker du att du älskar själva resan så mycket att oron blir sekundär. Kanske upptäcker du att du inte längre får smäll efter smäll, utan insikt efter insikt. Kanske upptäcker du att du inte längre kan leva utan havet, dansen och värmen. Kanske blir det plötsligt enklare att lita på livet, än att tvivla. Kanske blir du så hemma att du glömmer bort att känna dig borta och kanske kommer din riktning att utkristalliseras om du bara köper biljetten, sörplar lite på sojalatten, och åker med.
Jag vet att du längtar, jag vet att du ibland gråter krokodiltårar och känner dig ensam. Det är okej. Men du är inte ensam. Solen, havet och vinden väntar på dig och de kommer att torka dina tårar – när du låter dem. Och faller vi så faller vi tillsammans, och har jäkligt bra historier att berätta för våra barnbarn!