Rör dig framåt – poco a poco

Förändring av kvalité tar tid. I veckan kom jag fram till ett vägskäl jag anat i flera år. Ett vägskäl där jag bestämt mig för att inte fortsätta på min tidigare karriärbana samtidigt som jag inte vet vilken min nya sysselsättning kommer att bli. Vikten av att ha tillit när jag befinner mig på en resa som inte går att mäta i pengar. Det går inte att mäta resultatet av en veckas tankar, två veckors tankar, eller en månads tankar. En månad av förändring, i förändring, mot förändring. Jag behöver ha tillit till att förändringen i sig räcker. Att resan förändringen leder mig ut på också leder mig fram till något annat.

Det jag börjat inse, under dessa två månader i Spanien, är att denna etapp kommer att bli mer kreativ, mer konstnärlig, med inspirerande och starka kvinnor som medkreatörer. Jag vill väva in det konstnärliga skapandet i nya typer av affärer och sammanhang. Denna vecka väntar till exempel en fotosession, medskapande till ett filmmanus och konceptutveckling avseende en podcast.

Det jag vet just nu är att jag inte kan gå tillbaka, eller stå kvar. Jag flaxar febrilt, som en fyraåring, med två små fjädrar i nävarna. Två små fjädrar jag hoppas växer ut till vingar i takt med att jag springer allt längre, allt snabbare. Två små fjädrar som tillslut är stora nog för att bära mig. Jag måste lita på att det bär, för jag är redan på väg, joggandes i ett vilsamt mörker. Ett mörker där jag anar siluetter av det som komma skall men ännu inte ser vad det är.

Om det enda Du vet är att du inte kan stå kvar är det dags att börja gå. Du kan inte tänka dig fram till lösningen i en kontext där allt annat är lika. Små små babysteps, eller med lite raskare kliv. Takten är din att bestämma. Rör dig framåt, och fortsätt med det, även om du inte har någon plan för vart det leder dig. Rör dig framåt. Poco a poco.

Förändring av kvalité tar tid, och nu ger jag mig den tiden.

Porträtt av mig, målat i akvarell, av fantastiska Frida Johansson.