Jante & gult nagellack

Alarmet ringde klockan 11:50 ”i morse”. Det är vansinnigt tidigt om man har gått och lagt sig klockan 05:30. Har jag hört. Halv ett mötte jag upp en fabulös människa på brunch. En brunch som ledde vidare till ett glas vin, som ledde vidare till (ytterligare) en kopp kaffe. ”Jag vill kunna gå till jobbet i en katt-tröja och gult nagellack” sammanfattar ganska väl dagens tankar. Och att Sverige i många fall utgör en extrem när det kommer till kultur och vad vi anser vara normalt. Ibland på ett mycket positivt sätt, ibland not so much. Sverige, ett sagoland präglat av en Jante som fått härja fritt.

Jag har typ aldrig träffat Jante. Eller i alla fall inte brytt mig nämnvärt om att lära känna honom. Jag googlade på definitionen och fann att Jantelagen är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933).

”Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas till kulturen på många platser i Skandinavien.  Motsvarande fenomen finns däremot på många platser i världen. På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.”

Jante följer dock inte sin egen lag, tänker jag. Kanske borde du lyssna på ditt eget råd, krypa ner i din lilla box och hålla dig där? Finns det någon motvikt till Jante? Dante? Eller kanske Elin. Vi kan kalla henne Elin. Hur tycker ni definitionen av Elin ska lyda? Om nu Jante är något vi hittat på kan vi väl lika gärna hitta bort honom?

Nu ska jag äta kex med ost, oliver och marmelad. Och göra min spanskläxa. Hoppas ni alla har en fin söndag!