Lilla mamma

När vände det? När gick det från att föräldrarna oroar sig över oss till att vi oroar oss över föräldrarna?

Igår kväll bokade mamma flygbiljett hit till Barcelona från Stockholm. “Men Anna, har jag bokat hyrbil nu? Det vill jag inte ha!”. “Nej, det tror jag inte att du har gjort.”. “Men det står det! Sidan säger det!”. “Har du kollat om totalsumman längst ner på sidan fortfarande är densamma?”. “Ja ja, det är den.”. “Då kan jag garantera dig att du inte har bokat någon hyrbil.”. “Nej, men det står att jag har gjort det här!”

Efter ett tag hade hon bokat flygbiljetter. Helt på egen hand! “Aha ja, men hur tog man sig till dig nu igen?”. “Från respektive terminal finns det en flygbuss och den tar du till X och så hämtar jag dig där. Eller så tar du taxi, det kostar inte mycket och är jättesmidigt.”. “Nej nej, det här blir bra övning för mig. Det blir kul. Det här klarar jag, det är inte svårt. Jag har ju rest till Umeå själv, checkat in själv, inga problem.”. “OK, kanon.”

Och så kommer mina mamma-tankar. Nej men hjälp, hon är ju så liten, hur ska hon klara sig? En snart pensionsmässig tandhygienist från Vårgårda som verkligen hoppas att det inte är över 20 grader varmt för då “smäller jag av.” En kvinna i sina bästa år som typ pratar engelska, eller i alla fall göteborgska. “Anna, det är något speciellt med göteborgare. Jag säger det, det är något speciellt.”

Bussresan blir nog inga problem, dels för att det säkert finns några göteborgare på bussen (frivilliga vänner som vill åka samma datum?) och dels för att hon inte kan missa hållplatsen. Utmaningen, jag är i skolan varje dag mellan kl 9-13. Vad ska hon göra då (inte storstäda lägenheten eller tvätta men jag älskar dig så tack för att du frågar). Mamma är stolt ägare av en iPhone 4. Tänker er själva. Hon kan alltså lika gärna ha en Nokia 3310. “Men Anna, den är jättebra!” “Nej mamma, den är skit och jag kommer att ha sönder den.” “Nej Anna, den är bra. Jag förstår den!”

Jag använder själv Google maps men jag har en vag aning av att hon inte kommer att göra det. Två anledningar, ett för att det låter som en komplicerad app. Två, telefonen är för seg och skulle ändå inte kunna öppna appen (denna anledning var fram tills nu okänd även för henne själv). Så då återstår karta. I dessa små vindlande gränder som i princip går runt runt, ensam, med sin vattenflaska. Hon kommer bli rånad innan hon hinner gå utanför dörren. Ergo, antingen får hon förvara allt hon äger, utom kartan, under kläderna – eller så får jag sätta henne på ett fik, betala för maten och hämta henne när jag är klar i skolan.

Mamma pratar fort och skuttar ofta (i bemärkelsen skutt-frekvens jämfört med jämnåriga individer), har ganska coola glasögon, en nätt figur och tycker om göteborgare. Och att läsa. Snart pensionär på halvtid efter att ha stått dubbelvikt över människor i mer än 35 års tid för att hjälpa dem med deras tandhygien. Just det, här kan vi passa på och tacka Landstinget för den fina julklappen mamma “EN biobiljett och en liten påse med röd Lindtchoklad”. Om det hade funnits ett kort på den presenten hade det stått “Tack Christina för att du dragit in 350.000/månad till oss i hela ditt liv.” – “Varsågod, tack för biobiljetten.” Tillbaka till mamma. En tanke, om du ska ha en trivsam vistelse (överleva) här tänker jag att du bör beakta följande, helt enkelt för att se lite mer spansk ut:

Du bör med fördel köpa ett par skor med klack, helt OK om det är kilklack och om den inte är så hög. Men en liten klack ska det vara. Sedan ska du måla tå- och fingernaglar röda. Du ska ha en handväska som du håller (hårt i!) och har slängt lite nonchalant över axeln. Så ska du hålla väskan hela tiden. Sedan behöver du börja tugga tuggummi, eller mest optimalt röka. Någon cigarett per dag räcker. Eller, nödlösning, plocka upp en från marken när ingen ser och håll den mellan fingrarna så att du verkar röka. Återigen, lite nonchalant. Kanske till och med lite ärtigt, men mest nonchalant.

Sedan behöver du ha en långkjol eller vita tajtlösa byxor med leopardskärp och semi-hög midja. Du kan komma undan med dina tajta jeans som du redan har, men, då måste du vicka lite på rumpan och toppa det med lite urringning eller något raffigt print. Alltså inte en randig skjorta från Red & Green.

Till accessoarer, i ditt fall räcker massa ringar, diamantörhängen och sedan får du rufsa till håret lite. Och du behöver mycket läppstift, hela tiden, samt ordentligt med maskara. Där!

Gör du det här, och eventuellt bara struntar i att använda karta och hoppas på att springa in i några engelsktalande göteborgare som kan guida dig när jag är i skolan är du “home safe”, som vi utomlandssvenskar säger. Enda risken, som jag kan se, är att de engelsktalande göteborgarna blir rädda för dig och därmed inte kommer fram. Möjligen en risk värd att beakta.

Med det sagt – välkommen mitt lilla hjärta! Det kommer att bli magiskt! Allt kommer gå bra och bry dig inte om mig, du vet hur det är när man är dotter till någon och så ska personen helt plötsligt ut och resa. Man blir lite nervös. Det här kommer att gå jättebra. Pepparsprej, har du funderat på det?

Puss!

Vi använder cookies från tredje part. Läs vår Cookie Policy för mer information.