En ömsesidig IT-rekryteringsprocess, ja tack!

För drygt en vecka sedan skrev jag ett inlägg som heter LinkedIn och det omänskliga. Det har delats aktivt på LinkedIn och jag märker att det väcker mycket tankar och känslor. Idag har jag beslutat mig för att skriva om IT-rekrytering och vad jag tror att vi i många fall missar i vår strävan efter att hitta nästa ”hungriga supertalang med 3-5 års erfarenhet”.

Eftersom jag inte är något fan av att dag ut och dag in finkamma LinkedIn efter Java-utvecklare som ”vill byta jobb”, gör jag sedan några år tillbaka tvärt om. Både i SeeSharp och i Anna Höglund Consulting. Jag började som många andra headhunters med att lägga två tre år av nätverkande på just LinkedIn. Ett arbete som åt min energi och där jag gjorde mycket av det klassiska ”searchandet” d.v.s att leta upp folk med intressanta profiler. Det jag i efterhand kan se att jag också gjorde var att jag, parallellt med searchandet, lyckades bygga en äkta grund för relationer med målgruppen. Efter ett möte med mig ska man känna sig trygg, inspirerad och lyssnad på. Nu, tre fyra år senare, hör många av dessa personer av sig på nytt: ”Anna, nu är jag intresserad av att byta jobb, kan vi prata?”

I skrivande stund hjälper jag tre arbetsväljare (kandidater) till nya jobb. En av dem träffade jag första gången för fyra år sedan, en av dem för tre år sedan när han läste sin Bachelor på IT-Universitetet och en av dem en senior kvinna som fick mig på rekommendation fyra dagar innan min flytt hit till Barcelona. Samtliga har jobb de trivs med men vill få hjälp att scanna marknaden för att, om möjligt, hitta jobb där de kan utvecklas ännu mer. Två av dessa tre profiler är seniora fullstack-utvecklare och arkitekter. Personer som alltså inte ”finns” på dagens marknad.

Jag jobbar tvärt om eftersom jag aldrig kan lova dig som kund när jag får en förfrågan. Jag vet inte när någon rekommenderas att kontakta mig, jag vet inte när behovet att byta jobb uppstår, men ibland får jag förmånen att vara med på den fortsatta resan. Varför? För att jag lyssnar, för att jag har lyssnat, för att jag gillar att skräddarsy saker och för att jag är oerhört selektiv med kunder. Om jag inte vet att ni matchar avseende kultur kommer jag aldrig att initiera ett första möte.

Det fina i kråksången är att jag, efter fem års relationsbyggande och ett idogt studerande av Agila metoder, XP, TDD, molnlösningar, innebörden av legacy-kod och bare metal-programmering, om Swift är bättre än Objective-C eller om det egentligen är Xamarin man bör köra, har lyckats bygga en verksamhet jag verkligen trivs med. Jag har ett fåtal nära kunder och ett flertal nära kandidater som själva väljer när det är dags att bolla sina tankar med mig. Som själva väljer när det är dags att ”blicka mot nya möjligheter” och jag kommer aldrig någonsin igen skapa ett excelark och döpa det till Search.

I november har jag fått äran att föreläsa på Handelshögskolan. Vad jag ska prata om? Hur man bygger relationer, och sitt eget varumärke, på LinkedIn.