Att dela tankar

I veckan fick jag ett så starkt mail av en av er läsare att jag var tvungen att fråga om jag fick dela med mig av det i bloggen. Jag har valt att ta med nästan hela mailet i sitt ursprungliga utförande. Detta är ett viktigt mail som speglar en tydlig röd tråd jag snappat upp under de senaste fem åren. En röd tråd jag tror många upplever sig ensamma om att fundera kring och en tråd jag kallar för “allt är jättebra, men”.

“Hej Anna! Tack för omtanken och tack för att du skriver en så inspirerande blogg! Vad du än tar för dig så borde skrivande vara en del av ditt leverne, du har verkligen gåvan. Det är så roligt att läsa om dina tankar om livet, valen vi gör och verkligheter vi skapar. Samt att jag kan känna atmosfären, lukterna, smaken på ditt kaffe så väl som du målar upp det. Det blir en resa även för mig. Jag applåderar ditt vägval och följer med spänning vad du gör och tänker på. Det väcker en massa tankar i mig ska du veta. Jag är en grubblare och har alltid varit och kommer alltid förbli. Du ger mig anledning att tänka om, det är bra.

Det tog mig en hel månad att skriva dessa rader. Du frågade “vad händer hos dig?” och det visade sig vara så svårt att svara på, emotionellt. Egentligen inte: jag jobbar på, har fullt upp i ekorrhjulet med att hinna med min familj, hus, pendling och så kanske lite av mig själv däremellan. Jag är gravid och väntar vårt andra barn. Livet rullar på. Men sanningen är ju den att jag inte är där jag vill vara. Jo jag är jätteglad och tacksam för att få privilegiet att bli mamma igen och jag har en fantastisk familj. Men jag är inte en av dem som bara kan identifiera mig själv som mor (fast man säkert borde vara nöjd med det) utan jag letar fortfarande efter något där jag kan blomma andra delar av dygnet när jag inte är “bara mamma”.

Jag tappade motivationen när jag blev gravid och tänkte “äh, det är ingen som vill anställa ett preggo ändå”. Nu ångrar jag det då jag egentligen hade en massa tid att jobba på min framtid. Det var dumt. Nu är jag där jag är och räknar snarare ner till min föräldraledighet. Dock vet jag av erfarenhet att “tiden för reflektion” under föräldraledigheten är starkt begränsad (även om det alltid finns unikum som startar både ett och två företag då ;)). Förra omgången var jag säker på att jag skulle hitta mitt kall men ack så fel man kunde ha! Men vi får se, vad som helst kan hända.

På nåt sätt behöver jag komma i en ny miljö och jag har massvis att erbjuda bara jag får chansen. Frågan är bara vad jag vill själv och där spretar jag fortfarande. Jag har några tankar som jag ska odla mentalt under hösten så får vi se. Det är en kamp att inte falla för “det trygga valet” när man har familj, även om det är en klen och ohållbar ursäkt.

Som sagt, jag följer din blogg med spänning och den gör mig GLAD och nyfiken på livet och om vad som kan hända bara man ändrar något, om än litet. Jag är verkligen tacksam för mycket i mitt liv precis just nu men en pusselbit saknas och jakten på den måste intensifieras på något vis. Det gör du mig uppmärksam på om inte annat! Ta hand om dig! Och ha det fortsatt härligt i din nya hemstad. Stor kram!”

Jag tror att vi, genom att våga dela sådana här tankar med varandra, kommer ett steg närmare en ny utgångspunkt för oss själva. Genom att våga öppna upp och våga vara sårbara kan vi också ta oss vidare och bryta gamla tankemönster. Det blir både ärligt och mänskligt.

Tack igen för att jag fick dela ditt mail, jag blir så berörd varje gång jag läser det.

Vi använder cookies från tredje part. Läs vår Cookie Policy för mer information.