Små gubbar & en lång Anna

Jag befinner mig just nu i Sarriá. En katalansk stadsdel belägen en bra bit utanför både de centrala och mindre centrala delarna av Barcelona. Det finns en huvudgata i Sarriá och det är här det händer. Att slå sig ner vid ett av de små caféborden med sin rykande kopp kaffe är som att befinna sig i Disneyversionen av Spanien. Alla går runt med små välansade hundar och blonda pagefrisyrer. Gamla par promenerar käpp i käpp och några byggnadsarbetare, modell äldre, renoverar en balkong genom att peta lite på det soltrötta murbruket och röka cigaretter.

Alla är nätta här, även männen. Små sagomänniskor i en sagostadsdel. Och så jag då. Det är inte så mycket Anna och långa farbrorn över denna vistelse. Snarare korta farbröder och en lång Anna. Haha, jag får lust att illustrera den sagan – korta farbröder och en lång Anna. Den moderna versionen av Snövit. Minus musikalinslaget. Jag hoppar över det och låter karaktärerna ta en cigg istället. Det blir mer verklighetstroget.

Att sitta här med sitt kaffe och lyssna på konversationerna vid borden bredvid är kanske det mysigaste som finns. Nu väntar jag bara på att någon ska hoppa fram och ropa ”vi skämtar bara” men det är ingen som gör det. Istället fortsätter alla att strosa omkring och prata med varandra, i sin sagostadsdel.

Fast nu, från ingenstans, började de spela Rihanna på radion. Det får utgöra ett ”vi skämtar bara”-utrop och ta mig tillbaka till verkligheten. Strax väntar skolan och jag behöver ta Ferro Carril tillbaka till storstan. Just idag känner jag ett visst motstånd mot det. Jag vill sitta här, titta på små gubbar och dricka för många koppar kaffe. Haha, jag kanske gör det istället.

Un besito!