Ett språkligt sammelsurium

I skrivande stund, sittdansandes till tonerna från spellistan African Heat, begrundar jag leendes dagens kanske bästa hur lära sig spanska-tips: Sex and the city, på spanska! Nog för att jag hatar dubbade serier men jag tror att detta kan vara den optimala lösningen. Med hjälp av Sexo en Nueva York, spanska Vouge, tjugo timmar språkstudier per vecka och att tjuvlyssna på samtal på stan tror jag att vi kan ro detta i hamn. Givetvis kombinerat med att mina spanska vänner och jag pratar spanska med varandra som grädde på moset*. Eller snarare som moset under grädden.

För att kort också belysa det som var dagens cliffhanger, första skoldagen. Det gick bra! Oerhört odramatiskt och en ganska grundläggande första dag.  Den kinesiska tjejen sov sig igenom lektionerna eller höll på med mobilen, tyskarna pratade spanska fast på tyska, amerikanen var bakis och vi svenskar var noga med att vara lagom lagom. En annan, mer otippad språkutmaning, börjar dock bli svenskan. Jag pratar nästan uteslutande engelska eller spanska vilket gör att jag mestadels tänker på engelska eller spanska. När jag nu ska skriva vill jag hellre göra det på engelska, märker jag. Vi får se hur länge jag står ut med svenskan. Eller snarare hur länge svenskan står ut med mig. Stackars språk!

Jag förstår givetvis att konsekvensen av detta uttalande blir att jag framstår som en svensk Hollywoodfru som tappat svenskan efter en kvart utomlands. Jag är nog också sådan. Inte Hollywoodfru (än?), men väl dialekt- och språkbytare. Eller vet ni vad, jag är den värsta sorten av dem alla, en sådan som mixar språk. Min vardags-svengelska är inte att leka med. Här på bloggen anpassar jag mig mycket! Senaste Anna i Barcelona-trenden är att jag ofrivilligt mixar engelska och spanska, “en english” är tydligen det nya “in english”.

Det kommer sluta med att ingen förstår den här bloggen. Ett sammelsurium av språk. Jag kanske skapar ett nytt språk tillslut. Det blir jag och J.R.R. Tolkien. Möjligen att jag redan på förhand kan säga att hans slutresultat blev snäppet vassare, men mitt blir garanterat roligare.

Nej nu har jag spårat ur totalt. Bäst att säga hej då medan jag fortfarande minns hur.

*Vem äter grädde på mos? Alltid undrat! Som grädde på äppelmoset kan jag möjligen förstå, men i alla andra fall? Berätta gärna om du vet mer än mig om upprinnelsen till detta uttryck!

P.S. Nu spontansjunger en man opera utanför mitt fönster. Inte till mig men väl till applåderande restauranggäster. Alltså riktigt opera. D.S.

Vi använder cookies från tredje part. Läs vår Cookie Policy för mer information.