Tekaffe & disksvampar

Jag sitter och blickar ut över min lilla balkong med en baguett-öm gom och en kopp te, som det tyvärr var lite kaffe i när jag hällde i tevattnet. Jag märkte det inte förrän jag började dricka och nu är jag för trött för att hämta nytt. Till min förvåning blev det inte äckligt utan nästan lite trevligt. Mintsmaken i teet gifter sig med kaffet och skapar en nätt eftersmak av lakrits.

Det var för övrigt en sådan där sak jag aldrig landade i i Göteborg. Förutom vädret då. Hur de uttalar lakrits. Jag uttalar det laakris medan de säger láckriss. Och klassikern kex och kex. Hur kan det uppstå ett schechx-ljud från kex, när det så tydligt står kex?

Jag inser att jag har det ganska bra när jag, visserligen med begynnande feber, funderar på om jag ska orka gå ner och köpa en ny disksvamp.  Jag tror att vi har olika disksvampsbehov min hyresvärd och jag så jag har bestämt mig för att i smyg bli disksvampsansvarig. Men jag tror faktiskt inte att jag orkar det just nu. Kanske ikväll. Jag sitter ju så skönt.

Förutom disksvampsfunderingar och mitt tekaffe glädjs jag oerhört över att jag har en egen tvättlina. En egen liten tvättlina med nio väderbitna klädnypor, precis som i Lady & Lufsen, och precis på det sätt vi nordbor föreställer oss att det ser ut i vindlande spanska, italienska eller franska gränder. Nu bor jag i en sån vindlande gränd, med en egen tvättlina, och inser att jag skulle kunna spendera resten av livet här. Med så låga omkostnader som jag har behöver jag knappt bekymra mig för pension.

Synd bara att jag skulle dö av tristess. Och möjligen bröd-fetma.

När jag nu inte vill dö av tristess kommer jag, febern till trots, att åka på en motorcykelutflykt senare idag. Kloka människor säger ju att vi inte vet om det finns någon morgondag så då tänker jag att jag lika gärna kan ha en dag idag. Det kommer nog en fin bild på “hojen” senare. Vi motorcyklister säger nämligen så, hoj.

Skepp och hoj!

Vi använder cookies från tredje part. Läs vår Cookie Policy för mer information.