Park Güell & Gaudí

Idag har jag spenderat några timmar i Park Güell. Första gången jag kom dit lovade jag mig själv att om jag skulle flytta till Barcelona så skulle jag spendera mycket tid där. Sagt och gjort! Man riktigt känner historiens vingslag. Och apropå vingslag såg jag en duva gå i trappor. Kan vara bland det roligaste jag har sett. Den mini-flaxade för varje steg den tog och höll på så i uppskattningsvis tjugo trappsteg. Sjukt kul.

När det kommer till park Güells utformande har den katalanska arkitekten Gaudí ett (stort) finger med i spelet. Barcelona skulle, med fördel, kunna kallas för Gaudí-town. Jag fascineras av att en man från en liten by i Tarragona-provinsen bokstavligt talat lyckats forma en stad på det sätt han har gjort.

Sagrada Família – ganska pampigt trots sin ofärdiga skrud. Tillika ett jobbigt välbesökt turistmål när man kommer lite närmare. Puh!  Visste ni förresten att  det inte finns några byggnadsritningar från Gaudí utan endast modeller?! Modeller som tros ha skapats genom avancerade konstruktiva beräkningar utförda med hängande vikter, rep och roterande träkonstruktioner. 

 Nästan lite skog under fötterna, om inte annat ett stycke torr katalansk jord och några ödlor att fästa blicken på. 

Jag hade tänkt skriva något fyndigt skämt om att Hans & Greta-häxan måste ha inspirerats av Gaudís lekfulla och sagolika stil när hon byggde sitt godishus men när jag googlade på sagan kom den tydligen ut redan 1812 (och 1825 i Sverige med titeln ”Den stekta trollpackan” haha!) och eftersom Gaudí föddes 1852 föll mitt skämt pladask. Hate when that happens.

Som alla stora konstnärer drog sig Gaudí undan offentlighetens ljus och vid 73 års ålder avled han. Påkörd av en spårvagn. Han var så illa klädd att ingen kände igen honom och liket hittades på ett sjukhus för fattiga. Dock sägs det att halva Barcelona kom för att hedra hans minne på begravningen.

Varför tror ni att det ofta slutar på det sättet? Inte nödvändigtvis med en spårvagnsolycka, men med att dessa talangfulla konstnärer, kompositörer och skapare slutar sina liv i fattigdom långt från offentligheten?

Med dessa frågor värda att begrunda lämnar jag er. Ikväll väntar troligtvis ett besök på W tillsammans med två tjejer från London. ”OMG! I love swedish people!” utbrast den ena vid vårt första möte, så jag tänker att det kan bli en bra kväll.