Kvällskreativ & hemma i hjärtat

Jag är tydligen kreativ på kvällen. Fram tills nyligen hade jag ingen aning om detta men har nu upptäckt att så är fallet. Precis när jag tänker att nu är det dags att gå och lägga sig händer något. Istället för att ställa in osten och smöret i kylen sätter jag mig och skriver. I typ tre timmar.

Historiskt sett har jag avundats personer som säger att de är kreativa på kvällar och nätter. Jag har alltid upplevt dem som konstnärliga och free-spirited varpå min ”jag vill också-gen” gjort sig påmind. Men nu är jag alltså det, kvällskreativ. Och på morgonen, fram till tio (ish). Eventuellt en dum kombo. Jag får helt enkelt gå runt och vara lite konstnärligt trött under dagarna i Spanien.

Jag har också upptäckt ett annat skifte i mig själv. Jag har slutat definiera mig som en sökande person och istället blivit en hittande person. Detta har, för tydlighetens skull, inget med lokalsinne att göra. Det jag menar är att jag redan har tillgång till allt det jag behöver för att leva det liv jag sökt efter. Det handlar bara om att våga lyssna och agera på det.

För mig har det bland annat inneburit att GÖRA MIG AV MED ALLT JAG INTE LÄNGRE BEHÖVER. Oavsett om det är en väska, ett företag, en bekantskap, en skiftnyckel eller all of the above. Släpp allt som inte längre tillför något positivt till ditt liv, allt som redan tjänat sitt syfte, och rör dig vidare.

Precis som många av er har jag en eller flera låtar som passar in på min nuvarande livssituation och som peppar, deppar eller på annat sätt fyller en funktion. Den låt som i skrivande stund går varm är Where the heart is av Marcus Mouya. Av någon anledning lyckas jag inte längre hitta Spotifys kö-funktion på iPaden (!?) varför jag frenetiskt sitter och klickar om låten från början. Kanske dags att leta reda på kö-funktionen en gång för alla, och ställa in smöret i kylen.