Prestation & invanda mönster

Jag kom precis hem från Medeltidsveckan på Gotland. En vecka fylld av kärlek, närhet och medmänsklighet. Under veckan hamnade jag i evighetsdjupa samtal och speglades under ett av samtalen på ett väldigt träffsäkert sätt: ”När jag lyssnar på din historia hör jag en flicka som presterat och presterat och inte förstått varför”.

I skrivande stund gör det mig ledsen, eftersom det varit sant. Jag har presterat utan att få speciellt mycket energi tillbaka och när jag nu flyttar till Barcelona, för att släppa alla invanda mönster, dyker så många rädslor upp. Vem är jag när jag inte presterar?

Igår när jag hade en vän över på middag kom vi in på frågan om ansvar. Vad har jag för ansvar i det här? Detta är ju faktiskt en dröm för många – att lämna sitt vanliga liv och se vad som händer. Vi landade i slutsatsen: sluta sträva efter att uppnå en massa saker och våga vara fri. Att vara nu-varande, helt enkelt.

Nu är det dags för mig att ta lilla Anna i handen, packa våra väskor och ge oss av. Dags att börja finna, istället för att söka.