Ge mig ett resultat, utan resan bakom tack!

Något jag snappar upp ibland och som jag har svårt för är kommentarer som “åh, jag önskar att jag också hade det lika bra som *insert valfri person* “. Absolut, jättebra. Har du någon aning om resan bakom?

I våras var jag på en intressant föreläsning med Johannes Hansen på ämnet Fuck your fears. Ett hett tips är att spana in hans hemsida (klicka på namnet i texten) och lyssna på filmerna där. Johannes tar upp ett ypperligt exempel kring begreppet talang. Så fort någon är duktig på något säger vi ofta “åh vilken talang personen har” och förbiser vägen dit.

Varför tänker vi inte så när vi ser en vältränad person på stan? Jag tror att det är väldigt få personer som tittar på en vältränad person och tänker wow, hen föddes med åttapack, snygg rumpa, väldefinierade armar och förmågan att springa maraton på två timmar och fyrtiotre minuter. Vilken talang.

Jag har givetvis också tänkt och tänker så ibland. Framför allt när jag ser riktigt bra föreläsare. Varför? För att jag också vill bli en riktigt bra föreläsare. Men jag har varit rädd för resan bakom och då är det enklare att konstatera att personen har talang och att jag också skulle kunna göra det, jag har bara inte haft tid. Och jag måste lära mig Prezi.

I våras valde jag därför att tacka ja till att föreläsa både på Handelshögskolan och på Göteborgs Universitet. Läskigt när jag tog beslutet (jag ångrade mitt beslut varje dag fram tills ungefär en timma innan den första föreläsningen), därefter askul och ASKUL! Och Prezi var inte så svårt.

Mina rädslor är oerhört verklighetstrogna, tills jag väljer att gå emot dem. I hundra fall av hundra försvinner dem där och då. Visst, samma rädsla kan komma tillbaka, men då vet jag hur jag ska hantera den. Känna rädslan – och göra det ändå. Och jag ser ett mönster, det jag är mest rädd för att göra är det som är viktigast för mig.

Vi använder cookies från tredje part. Läs vår Cookie Policy för mer information.