Svea 1


Musiken som passar in på Sverige är tystnad. Jag lägger ner mina rosa hörlurar och lyssnar till landets egna toner. Jag hör koltrasten. Det prasslar vindlöst i gamla löv och lyssnar jag noga kan jag höra de gamla träden tala med varandra. Krona till krona, sakta bugandes för vinden. En bugning så diskret att man bara ser den om man vet vad man tittar efter. Träd som växt sig starka under hundratals år. Långsamt och tålmodigt. Träd som lik djuren går i ide på vintern.

På väg till spårvagnen noterar jag ljuset, det som är så typiskt för norden. Det där riktigt ljusa ljuset som kommer först om våren. Ljuset som får rum precis när vintern har släppt sitt grepp och som bara stannar i några veckor. Där och då känner jag mig hemma. Bland natur som snart vaknar, ljus som precis har fått liv och ljud som inte behöver musik.

Tack Sverige för att du är du.

 


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

En tanke om “Svea