Energijobb & vackra miljöer 2


Igår under min semmelfika pratade jag med två vänner om att våga hoppa trots att man inte har en tydlig plan eller målbild – annat än att bli lycklig. En av dem tipsade mig om en argentinsk blogg han följt ett tag och menade att det var enklare för dem för ”de visste ju att de ville cykla genom Argentina”. På ett sätt tycker jag att han har rätt. Att ha ett tydligt mål tror (?) jag gör det hela lite enklare. Men för oss som inte har det och som samtidigt känner att vi inte längre kan fortsätta livet på samma bana? Jag upplever att själva möjligheten att hoppa av ett liv man inte trivs med är densamma för alla (givet de förutsättningar vi har i Sverige). Möjligheten finns, oavsett om du har en tydlig målbild eller ej. Den kräver en stor dos personligt ansvar och att våga ta risken, men den finns där – oavsett hur konkret eller luddig målbild du har.

När jag jobbar med målbilder jobbar jag istället med energi. Vilken energi vill jag ha och befinna mig i om ett, två eller fem år. Jag kan omöjligt säga vad jag vill göra men jag vet hur jag vill må och vilken typ av miljöer och personer som ger mig energi. Som nu till exempel. Jag har fått förmånen att vara katt- och lägenhetsvakt i en vecka och jag tror faktiskt att detta är den vackraste lägenhet jag någonsin befunnit mig i (och jag älskar Ringo, the cat). Privat umgås jag med människor som ger mig energi och som inspirerar mig till att bli bättre och jag har dessutom blivit bra på att våga vara den sämsta personen i rummet. Detta sammantaget gör att jag släpper sargen lite oftare och kör på det jag faktiskt vill göra. Nästa stundande sargsläpp handlar om min jobbsituation och att fortsätta utmana mig när det kommer till språket. Att våga prata.

 

 

Igår när jag mötte upp min kubanska vän pratade vi bara spanska. Innan jag flyttade kunde jag inte förstå honom alls (kubansk dialekt är inte den enklaste) men nu förstod jag, kunde ställa frågor och skämta tillbaka! Min utmaning fortsatt är att kunna uttrycka mig i annat än frågeform och prata om ämnen jag inte är van att prata om. De vardagliga ämnena kommer mer eller mindre naturligt nu. Det är en häftig känsla när ett språk övergår från att vara en massa obegripliga ord till att man faktiskt förstår. Att bara behöva lyssna utan att sitta på helspänn.

Åter till hur jag jobbar med energi. När jag jobbar med att visualisera den energi jag vill ha och hur jag vill känna mig om exempelvis ett år visualiserar jag mig själv som en ljusfigur bestående av energi. När jag tittar på denna figur känner jag efter hur jag känner mig och försöker bryta ner den känslan i bitar. Vilka bitar består den av? Vilka bitar stärker mig och vad behöver jag lämna bakom mig? Vart kan jag hämta mer energi? I skrivande stund inser jag att jag inte längre har behovet av att lämna något bakom mig. Jag tror att jag har släppt det jag behöver släppa, både materiellt och kontaktmässigt, för nu. Jag har pratat om det innan men jag tror att det är oerhört viktigt att släppa det som inte längre gynnar dig oavsett om det handlar om att rensa garderoben, bli vegetarian eller säga upp kontakten med en person som tar din energi. Speciellt om du, liksom jag, är högkänslig.

Jag känner att jag om ett halvår vill befinna mig på samma (energi-)plats som nu, med enda skillnaden att jag vill vara lite bättre på allt. Lite bättre på att göra chins och pullups, lite bättre på salsa, mycket bättre på spanska samt att stå på händer och så vill jag hitta ett jobb, förstås. Ska börja undersöka jobbmöjligheterna på frilansbasis i veckan. Först ska jag dock njuta av min vackra lägenhet, min vackra kaffekopp och katten jag har till låns.

Skål (lyfter kaffekoppen) på er denna lördagsmorgon. Ta hand om varandra.

 


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Energijobb & vackra miljöer

  • Jessica Atillman

    Tack Anna!
    Jag hoppade för 1 år sedan. 44 år lämnade jag två barn och en trygghet för en säng på ett hostel i ett land där jag inte kände någon eller hade ett jobb. Men en stark önskan om kågot bättre. Har inte varit lätt men ångrar inte en sekund.

    Vänligen
    Jessica